Det har säkert inte undgått nån att kärringen har det lite.. kämpigt.

Å jag som tänkt att aldrig mer testa den där medicinen..

.. men dr tyckte att jag minsann ska på skiten igen.

Myyycket lägre dos, jag som redan börjat på halv, ska alltså

dela den i fyra eller sex eller kanske ännu mer om jag får biverkningar.

Å inte höja dosen förrän biverkningarna gett med sig. 

Alltså.. jag började på 15 mg.. å ska alltså dela det ner till 3,75

eller 2,5.. eller ännu mindre om det vill sig illa

å ska slutligen upp till 180 mg.

Alltså.. det här kan ju ta huuur lång tid som helst!?!

Alltså inte bara veckor, månader utan ååår!! 

Jag gick därifrån med tanken - måste få tag i en annan

smärtläkares åsikt.

Alltså MÅSTE! 

För.. tanken.. en medicin som kroppen reagerar så kraftigt emot

-  ska man verkligen "tvinga" i sig den?? 

Äta låååga doser, lääänge, så kroppen vänjer sig.

Känns ju lite.. fel. 

Å sen.. är det kanske jag som är fel ute?

För.. jag har inte minsta biverkning av moffarna.

De kanske är bättre?

Å det kanske är jag som ska acceptera å knapra i mig dem?? 

Det är ju ändå neuro som skrivit ut dem till mig från början.

Fan.

Jag MÅSTE få tag i en annan smärtläkare.. NU!

Nåja.

Deppigt värre.

Samtidigt som vänsterfoten värker värre å värre å värre.

Ingenting hjälper.

Vila å de "antiinflammatoriska salvor" mannen envisas med

att testa å smeta på min fot om kvällarna.

Inget hjälper.

Det bankar i foten även vid vila nu, inte bara vid varje steg. 

Hela. Jävla. Tiden.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Är redo att antingen sätta mig i rullstol.. eller kapa av mig foten.

Å ändå hamna i rullstol. 

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Nåja.

Igår fick mannen de sista delarna å kunde äntligen laga sin

älskade åkgräsklippare.

Å jäklar vad han klippte gräs sen.

Heeela jäkla tomten fick sig en klippning.

Medans kärringen vattnade sina blommor.

Efter all skötsel satt vi en stund å tittade på allt.

Allt det vackra.

Vår härliga bakgård som ibland liknar en slottspark.

Vi pratade planer för framtiden, den (häromdan) trasiga poolen,

ska vi köpa ny eller bygga en damm istället?

Vilket kommer voffarna uppskatta mest?

För ja, det är för deras skull.

Å ska vi ha fler utemöbler, kabeltrummor, blommor, parasoller??

Hur, var, när?

Drömmar blandades med planer å lösa tankar.

Å där.. just där.. kärringen som har de o-grönaste fingrar i

hela avlånga landet å där blommorna självdör bara de ser kärringen.

Där har vi det.

Det knäppa i allt.

Kärringen har därför aldrig brytt sig om blommor.

Liksom ingen idé.

De dör ju bara de jävlarna!!

Så det har blivit nån liten stackare på bordet. 

Eller kanske tre stackare.

Men i år.

Ojoj..oj.

Vilken explosion! 

Först ett rejält köp ihop med mannen på närmare 3000 spänn.

Å sen alla nya krukor på det..

Ojojoj.

Men visst.. fint blev det! 

Men sen har kärringen fyllt på.. en, två, fyra, slutat-räkna gånger..

Å det blir bara finare å finare.

Kärringen vattnar å tar hand om så gott hon kan, klipper bort

vissnat å dött, rensar å fixar å donar varje kväll.

Blivit värsta trädgårdsmästaren.

Vet att man ska prata med blommor å växter, med kärlek, men 

har upptäckt att det som funkar bäst är finska, hårda svordomar.

"Voi saatanan helvetti perkele. Elää, perkele elää!!"

Jäklar vad det växer fint då! 

Hursom.

Deppigt var det. 

Kärringen behöver piggas upp.

Så planen för idag?

(Sms mellan kärringen å mannen;)

Kärringen ska till trädgårdsaffären.

Å det här med att bli blomstertokig.. är inte det en..

.. ähum.. jätte-tant-varning?? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag upptäckte i natt att jag bara under två dagar nääästan  komma upp till "25 km" målet under veckan. Å som sagt.. veckan har bara hunnit med måndag å tisdag. Bra promenerat av mig å voffarna!     Pilen visar - mig på nagelsalo...

    Minstingen är ute på praktik. Men denna morgon ringer han - han är på väg hem. Hans handledare är hemma å vabbar å ingen annan vill ta hand om elever. Så minstingen skickas hem innan dagen ens börjat.   Synd bara att mamman står i...

.. å mannen skulle iväg på jobb. Till eventuell kund å kolla på ett eventuellt jobb. Eller fler. Å sen även till tråkiga butiker för att köpa material. Skruvar, muttrar, slangar, oljor å annat trist men nödvändigt för jobb. Å så "tvingade" ma...

  .. men har väl tappat större delen av livslusten. Is, is, is vart man än vänder sig. Öööverallt is till förbannelse!! Jag kan inte gå ut - varken till vår baksida - inte ens på altanen! - eller på vår framsida. Jag vet inte hur många gån...

  Visst ska julen ut - även i detta hem. Men fasen vad deppigt livet blev! Väldigt lite ljus å inget glitter. I n g e t   glitter!!    Så när jag var iväg på ärenden snubblade jag över en kristallkrona!! Oh yes!! Köpte den på stört! ...