Lördag.

Det blev promenad å bad.

Faktiskt två bad för våra voffar.

Ett här i "vår" sjö å ett vid slottet här i krokarna.

Men absolut inte i sjön som kärringen hade föreslagit..

Söndag.

Mannen frågar kärringen om å vad i så fall som ska hända under dagen.

Kärringen föreslår återigen en promenad vid en viss sjö - som kärringen känner till -

faktiskt samma sjö som föreslagits dagen innan men, nä, inget händer under två timmar.

Mannen kollar OS.

Men så helt plötsligt flyger mannen upp ur soffan; "Hopp i bilen, nu blir det äventyr!"

Några timmar senare har vi visserligen promenerat, enåhalv timme, å badat voffar (blev

tre bad på totalt en timma) men inte vid sjön som kärringen föreslagit.

Istället har mannen rattat bilen till nåt naturreservat några km bort från den sjön.

Men..

Ingen ordentlig stig. Ingen grusväg. Utan 6 km ojämn mark, stenbumlingar, bergsknallar,

å så rötter, rötter å RÖTTER till F Ö R B A N N E L S E !!!

Kärringen har inte sett ett UNS av skogen - nä, för hon har varit illa tvungen att glo ner i marken

i 6 km för att inte SLÅ IHJÄL sig!!

Å när vi väl kom tillbaka till bilen - huvudet dunkade, fötterna brände likt helveteseldar, höfterna

skrek å tillåmed ryggen protesterade vilket den aldrig brukar göra. Hela kroppen skakade

å jag var såååå nära att brista ut i gråt.

Hade sååå ont.

Kärringen svor tyst för sig själv - aldrig i livet att jag nånsin går på promenad igen med

den där jävla karln - å ta mig fan om jag inte vill skiljas oxå??

Att det ska vara så jävla svårt att göra kärringen till viljes å åka till sjön

som kärringen föreslagit, sjön som kärringen varit vid flera gånger å

VET att hon klarar av att promenera runt?!?

Där det inte finns minsta jävla rot att snubbla på!

GGGGGGGAAAAAAAHHHHHHH

Men visst.. det fanns ju fina bitar oxå, även om de var väääldigt få å jävligt korta.

Å så får jag väl försvara mannen - han kunde ju inte veta att det skulle vara sån mark där..

(å han har tydligen oxå lite ont i kroppen å huvudvärk - rätt åt honom..)

Å så sjöarna.

Sååå fina å voffarna badade å var sååå lyckliga!

Hämta pinne vill alla tre - men de hämtar nästan aldrig varsin - de ska alla ha samma pinne!

Den här gick itu.. haha..

Å de här två.. jösses..

.. de slåss i vattnet - de vill ha pinnen för sig själv å jag vet inte hur många gånger min Fluff

nästan dränkt lilla Kaxa då hon bara SKA ha pinnen själv!!

Å titta på den här bilden - Kaxa morrar - hon vill ha pinnen för sig själv!

Hahahaha..

Hur jobbigt det än är att det är en annan hund i andra änden - de släpper fan inte pinnen!!

Å Fluff.. jösses vilken korkad hund.. *suck*

När hon badat å vi ska gå - då tycker hon att hon ska "torka" sig å rullar runt bland

torkad vass, barr å kottar..

.. å blir sååå fin i pälsen.

*suck*

Så mannen får ju slänga henne i sjön igen så hon sköljer av allt..

Men.

Så fort hon kommer upp.. rullar hon sig på marken igen..

Mannen kastar i henne. Hon kommer upp. Rullar. Mannen kastar i. Hon rullar. Mannen kastar..

Alltså de kan hålla på om å om å om igen.. jösses..

Så vi får ju nästan bära bort henne därifrån å bara NU GÅÅÅR VI!!

Tokig hund.

Men rolig med sina egna idéer.

Nåja.

Vi kom hem till slut.

Med onda kroppar, brinnande fötter å bankande huvuden.

Å trötta men sååå lyckliga voffar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag upptäckte i natt att jag bara under två dagar nääästan  komma upp till "25 km" målet under veckan. Å som sagt.. veckan har bara hunnit med måndag å tisdag. Bra promenerat av mig å voffarna!     Pilen visar - mig på nagelsalo...

    Minstingen är ute på praktik. Men denna morgon ringer han - han är på väg hem. Hans handledare är hemma å vabbar å ingen annan vill ta hand om elever. Så minstingen skickas hem innan dagen ens börjat.   Synd bara att mamman står i...

.. å mannen skulle iväg på jobb. Till eventuell kund å kolla på ett eventuellt jobb. Eller fler. Å sen även till tråkiga butiker för att köpa material. Skruvar, muttrar, slangar, oljor å annat trist men nödvändigt för jobb. Å så "tvingade" ma...

  .. men har väl tappat större delen av livslusten. Is, is, is vart man än vänder sig. Öööverallt is till förbannelse!! Jag kan inte gå ut - varken till vår baksida - inte ens på altanen! - eller på vår framsida. Jag vet inte hur många gån...

  Visst ska julen ut - även i detta hem. Men fasen vad deppigt livet blev! Väldigt lite ljus å inget glitter. I n g e t   glitter!!    Så när jag var iväg på ärenden snubblade jag över en kristallkrona!! Oh yes!! Köpte den på stört! ...