.. å man åker till blomsteraffären för att lämna några choklad-kort..

.. några för 200 gr Marabou chokladkakor å några för

26-bitars Toffeefee-ask..

.. å då även passar på att köpa en till liten växt.. en underbart

glittrig växt å under samtal kryper min lilla olycka fram,

den med den svindyra guldkrukan som gick i kras..

.. å *vips* envisas tjejen att jag ska ta en ny - utan att betala! 

Jag försökte om å om igen - det var ju mitt eget fel att den ramlat

å gått sönder men nä - hon proppsade - jag skulle ha en ny gratis!

Så.. ja, Simon får en underbart fin kruka i jul.. 

Det blev en Stocksund-bänk från Ikea efter lite mer kläm å känn.

Mycket snygg å i den får mitt täcke å en kudde plats.

De andra två får jag nog gömma ovanpå.. under en filt.

För ni ser ju.. min Fluff.. ser hon en kudde snor hon den DIREKT!!

Å den här matten vill inte ha hundhår på sina kuddar..

.. hur älskad hunden än är! 

Hittade även mattor men har inte packat upp dem än.

Har såååå jäkla ont i kroppen efter två dagars rännande i affärer

att jag fan gråter snart.

Å jag vill visa mattorna till mannen först å se vad han tycker om 

dem innan jag sliter upp plasten.. kan ju hända att

de inte duger å måste lämnas tillbaka.

(Det var jag å minstingen som åkte iväg idag.)

Vi var även till andra affärer, fixade julklappar å annat..

.. å nämen hoppsan.. en ursöt Sture fick följa med hem!!

Å nu blir det adventsfika med saffransbullar!

Mums!! 

I hallen står ett gäng kort, beställningar från olika grannar å vänner.

Å nu syns det inte på bilden, huuur jag än försökt, men JÄKLAR i mig vad det glittrar!!

Så fort jag går förbi så blir jag stående - å bara njuuuter av allt glitter!!

Måtte det dröja innan de kommer å hämtar sina kort..

Som grannens barnbarns kort.. ojojojOJ vad det glittrar!!

Eller det här guldiga.. glitterbananas!!

Å dopkortets ena blomma.. glitteriglitter!!

Å snart är det jul.. ojojoj vad jag ska glittra mitt hem.. ni med va??

Tja.. kanske det.

Men visst är det mysigt med tända levande ljus!?!

Jag tror faktiskt att jag skulle klara av att leva utan karl.. men inte utan levande ljus..

Näe, skämt åsido, just mannen vill jag inte leva utan, kan visst, men vill, näe.

Hursom.

Ta en titt på bilden ovanför.

Sådär ser det ut framför mig varje kväll när jag sitter i soffan å kikar på tv.

Några tända ljus på kakelugnen, inte alla, men några, å så ett på bordet framför mig.

Men.

Ljuslyktan på bordet är ny.

Har haft ett ljus som stått på ett platt fat, å det har inte känts så.. säkert med tanke på

våra voffar som plötsligt flyger upp å skäller likt vildar då de hör nåt där ute.. ett rådjur

i skogen eller grannkatten eller kanske en vovve på tvn.. eller bara en mus som springer över grusplanen..

Å även när jag lagar mat, å släpar med mig det där ljuset.. så känns det inte heller så säkert när man

fladdrar runt i köket å ska hacka lök, steka hit å koka dit å rusa fram å tillbaka.. precis bredvid

ett ljus som inte står så säkert.

Så när jag var iväg med minstingen häronkvällen, för att ta bort gipset för sista gången

(Halleluja vad lycklig ungen var!! efter dessa 12 veckor med gips..),

så svängde vi förbi ett centrum å några butiker på vägen hem.

Behövde lite mer papper å pennor till mitt scrappande å då närmare bestämt till

kalendrarna för nästa år som jag håller på med för fullt just nu..

Månad..

.. å vecka..

Diesels matte vill ha en vecka på en sida..

Medans kärringen vill ha en vecka över två sidor.

Har så mycket mer att skriva om..

Åh, det är sååå roligt att göra dessa kalendrar!!

Just nu ligger jag på oktober 2022.. å igår köpte jag nya roooosa pennor!!

Var inne i stan för att träffa bästisen å efter lunchen promenerade vi till en penn-butik.

Jag var ute efter blåa å gröna pennor.. men oj.. det blev fem nya rosa istället.. haha..

Nåja.

Nu var det ljus jag skulle blogga om..

Kärringen kan inte ha växter.

De dör så fort de ser mig.

Så istället har jag haft ljus å fina ljusstakar i alla fönster.

Å ibland även på bordet.. som nu.. sex smala (bara tre som syns på bilden) å nu även

det där "osäkra" som jag pratat om som nu då fått flytta upp på köksbordet.

På den här bilden finns det 16 ljus"stakar" i alla dess former.. ser ni alla?

Ledtråd; finns flertalet såna här små oxå..

Å här har vi åtta stycken.. 

Å här fanns det ett gäng till.. både uppe i fönstrena å nere.. där de fått sällskap av.. VÄXTER!!

Japp, livs levande växter!

Råkade snava över ett fint erbjudande på Ica maxi å tänkte "Näe, fan, ska man kanske göra

ett litet försök igen.. gröna växter som är så fint.. dör de så är det ju bara att slänga ut skiten."

Japp.

Så så blev vi med växter.

Först två.

Å så efter ett par dagar kom jag hem med två till.. å sen två till så nu är de sex stycken.

Det är som en hel jävla djungel här hemma.

Men där får det stanna.

Ett tag.

*viskar*

Har fan inte plats för fler då det står så många ljusstakar överallt..

Men det roliga var då jag å minstingen var in till det där centrumet å jag skulle till Panduro för att köpa

papper till kalendrarna.. å *vips* råkade jag slinka in i en butik med inredning.. å ljusstakar framför allt..

Ojojoj vilken lycka!!

Å *vips* hade jag hittat en ljuslykta med glas, som kändes stadig å säker då kärringen ska laga mat

eller då voffar ska härja å storma ut för att attackera.. luft.. *djup suck*

Ja, för varken vovvarna på tvn eller grannkatter, möss eller rådjuren i skogen

är kvar på vår baksida eller grusplan.. å vissa har inte ens varit där överhuvudtaget.. *suck*

Men så när kärringen står där i kassan så kommer minstingen å gapar;

"NÄ MAMMA! DU BEHÖVER VERKLIGEN INTE FLER!! Du har ju för fan 99 stycken där hemma!!"

Till saken hör att minstingen för bara nån vecka sen fick för sig att hans kära mamma har

mani på ljus å ljusstakar.

(Har ni hört nåt så.. idiotiskt å framförallt.. fel!?!)

Å efter en vild diskussion så satte han igång att räkna alla ljus å kom fram till att det var 99 st.

Några dagar senare räknade jag till att det var 79 st.. fast då plockade jag visserligen fram..

.. dem här som numer är uppe på spis-skorstens-vad-fan-det-nu-heter-kärringen-lider-nog-av-lite-demens

så nånstans måste det ha blivit fel.

Jag misstänker att minstingen räknat ljusen istället för ljushållarna å då blir det ju lite skillnad

mellan antalen då jag har några kandelabrar..

Jag kom alltså fram till att det var så lite som 70 st å så plockade jag fram dessa nio..

Hursom.

Där stod vi i kassan i den lilla butiken å tjafsade - "99" "Nä, 79" "NÄ, 99" "Nä, 79!!" "Nej säger jag, 99"

Stackars kassören.. han såg helt villrådig ut.. "Kommer jag få sälja den här eller inte??"

Hahahaha..

Men.

Till slut kläckte jag ur mig det smarta;

"Oavsett 79 eller 99 så kan man ju inte ha ett ojämnt antal så nu köper jag den här så har jag 80!

Eller 100 om jag ska tro dig..!"

Men så när jag kom hem å packade upp denna nya skönhet.. denna säkra skönhet

så börjar mannen knorra.. "Men vänta nu.. har inte du redan tillräckligt många??"

Vaffan är det med dem??

Va? Va? VA??

Ska jag behöva säga det igen?

Jag skulle kunna leva UTAN karlar.. men INTE utan levande ljus..

Nån som vill knorra nu??

.. eller är han bortskämd??

För ett gäng år sen bestämde sig mannen för att bli mer

ekonomisk -tillåt mig gapskratta en stund å sen hämta andan -

å köpte sig en kaffemaskin för kapslar.

En kapsel = en kopp kaffe.

Mannen tänkte såhär;

Istället för att brygga en hel kanna kaffe å glömma bort den

å så har man slösat bort en hel kanna kaffe..

så kan man ju bara göra en kopp kaffe! 

Inget slös! 

(I verkligheten blev det inte så mycket mer ekonomiskt då han även

glömmer bort sina koppar med dyrt kapsel-kaffe..)

Nåja.

Tanken var ju god å han får ju i sig några klunkar kaffe 

iallafall innan han glömmer bort det..

Men så plötsligt häromdan..

.. fick han för sig att gräva fram en vanlig, hederlig bryggare

som han fick i julklapp för några år sen men som blivit lite

bortglömd.

Ingen värstingmaskin men jag har för mig att det

var ena sonen som prompt ville ge den i julklapp till pappa.

Hursom..

Väl i affären skulle så själva kaffet införskaffas.

Vilket var bäst, vilket var godast, vilket var just mannens favorit?

Ja, till slut blev det Arvids classic.

Men sen var frågan.. fanns det kaffefilter hemma?

Jodå, det kunde jag, den städande kärringen som har stenkoll

på vad som finns i vartenda vrå av huset, intyga att det fanns.

Men mannen var tveksam.

"Är du säker? Å är du HELT säker? Å förresten..

.. hur gamla är inte de?? De måste ju vara.. MÖGLIGA!!"

"Äh men för i helvete! Nu får du fan ge dig med ditt jävla mögel!!

Kaffefilter kan för fan inte mögla!"

(Ps. Ja! Kärringar FÅR slå sina män, speciellt när männen är

korkade muskelberg med vilda fantasier om mögel överallt!

Å det spelar förresten ingen roll hur mycket jag än slår

fanskapet på överarmen.. mannen bara piper "myggorna är tidiga

i år".. så saatanan perkele, då slår kärringen lite till..) 

Men i samma sekund som kärringen har boxat klart på fanskapet å

vi vände blicken från varann å mot hyllan med kaffefilter

så såg vi det. 

Eller rättare sagt såg vi DET.

Mannen med glitter å fullständig lycka i blicken - kärringen

med total uppgivenhet.

Jodå.

Kaffefilter hade vi hemma.

Precis som kärringen sagt.

Å inte fan var de minsta mögliga heller.

Men tror ni de dög? 

Nejnejnej..

För mannen hade ju ändå fått DET vi sett på hyllan i affären..

Kaffefilter GOURMET.

Fy fan vilken bortskämd karl jag har.. 

Ja, då har det skett.

Mannen vill ääääntligen gifta sig med sin kärring.

I morse kläckte han ur sig det - han vill ha sin kärring som fru.

(Trots att kärringen inte kommer ta mannens efternamn.)

Tog bara 30 år, 7 månader, 3 veckor å 5 dagar

för fanskapet å bestämma sig.

Men nu är frågan..

.. hur lång betänketid är jag berättigad till??