I helgen råkade jag få ett myggbett.

Lååångt upp på insidan av vänster lår.

Så.

När kärringen kliade å kliade på myggbettet så såg det mer ut som att

jag kliade mig.. ähum.. på ädlare delar.

Då kom Bambi med ett tips - deodorant! 

 

Å ta mig fan - en liten dutt senare så slutade det klia!!

Men så kom jag på, å gick till mannen å viftade med

handen framför mina ädlare delar;

"Älskling.. alltså.. det doftar VÄLDIGT gott i det här området just nu,

inte för att det brukar lukta illa men alltså jag menar det doftar

EXTRA gott här just nu, bara så du vet.." 

Men inte fan kom karln å tog sig nån sniff senare på kvällen, nä. 

Önskelista;

En 20 år yngre karl, tack. 

Var var jag sist? 

Just det.. deppigt värre då ännu en erfaren smärtläkare säger att

han nog inte kan hjälpa mig då jag har för svår smärtproblematik.

Seriöst??

Hur krånglig kan en jävla kärring va? Va? 

Jag kan fan inte vara den första/enda kärringjäveln som har en smärtsjukdom

som fått en hjärnblödning å som sen har värk efter det?? 

Eller?? 

Nåja.. jag börjar ha tankar som "jag får nog ge upp å äta de där jävla

pillrena.. jag ska väl bara vara glad att jag lever..!? Speciellt med tanke på vad jag faktiskt varit med om.."

Jaja.. nog om det. För nu iaf..

Det kom regn. Å mer regn. Å ännu mer regn.

Så jag fick flytta på "valp"träffen..

 

.. men även sätta alla mina blommor i simskola. 

Å under tiden de lärde sig simma..

 

.. så blingade jag mina nyinköpta jeansshorts.

Blingat ska det fasen va! 

Men trots regn tog jag mig iväg en dag för promenad med Fluffy å brorsan

Diesel med matte.

Äger ingen regnjacka.. ööhh.. vänta.. det här måste ni fan få läsa..

 

Ja. Så. 

Den här finska kärringen äger alltså ingen regnjacka.

Men då det verkligen VRÄKTE ner å det var sista chansen för en

promenad innan Diesels mattes operation (å efter den på kryckor i upp till 12 veckor å sen.. ja, vem vet när vi kan promenera igen?)

så fanns inget annat än att trolla fram en regnjacka.

Men mannen.. hmm.. han har ju typ 1000 storlekar större än kärringen..

även om kärringen gått upp 20 kg pga mediciner å inaktivitet 

å hur hon än kämpat mot godis å annat gott å traskat mil efter mil

så har hon inte gått ner minsta lilla milligram. 

Bara att acceptera - denna kärring är numer en rejäl tjockis! 

Nåja.

Men så erbjöd sig äldsta grabben, som precis kommit för sin arbetsdag, att låna ut sin jacka.

Regntålig arbetsjacka.

 

Men herrejävlar vad smal den här fettmabullekärringen ser ut att vara!! 

Tror bestämt att jag bosätter mig i den här jackan från å med nu! 

Japp, så får det bli! 

Sen kom megatrycket å kärringen låg å kved i några dygn.

Jävligt ont i kroppen oxå då jag blivit nerkyld av det förbannade regnet.

Jag vet.. det var dumt att gå.. borde vetat bättre men jag är en envis finnjävel som vägrar låta en förbannad sjukdom hindra mig från att leva mitt liv! 

Om jag vill gå så går jag! 

 

Sen kom en solig söndag - mors dag.

Lite tryck kvar men men..

Äldsta grabben å Bambi kom, vi grillade å åt god mat å sen spelade vi spel.

Både kubb..

 

.. å två omgångar kricket (eller heter det krocket??) 

 

 

Jodå, äldsta grabben å Bambi var där men vill inte synas ute på nätet

så de står där bakom det svarta "suddiga".. 

 

.. å jodå, Bambi står där bakom sin man..

 

.. Fluffy däremot är inte minsta rädd för nät-troll.

 

Fika.

 

.. å självklart, de - kärringen - som inte gillar marsipan får peta bort å istället

ta hallon å blåbär.. sååå mycket godare!! 

En extremt trött kärring somnade snabbt när äldsta grabben å Bambi åkt hem. 

Mannen å jag hade ju även varit i Trosa på lördagen, på promenad med voffarna, lite ärenden å shopping å senare på dagen en lång promenad runt Häringe slotts slinga.. å allt det trots att jag fortfarande hade ganska jobbigt tryck i skallen.

Så jag slocknade på söndagskvällen å sov nästan till tisdagsmorgonen! 

Hade bara vaknat nån kvart-halvtimme här å där för mat å dryck.

Just det...

Diesels mattes operation blev framflyttad två veckor så idag träffades vi å promenerade med voffarna.

Men idag hämtade jag upp dem å så åkte vi till Häringe slott.

Har länge velat ta dem dit å gå där, visa den slingan som jag å mannen brukar gå

eller cykla med voffarna. Ibland med ungar, men oftast utan.

Faktiskt var vi där i lördags, med äldsta grabben å Bambi.

Då visade min promenad-app på mobilen att vi gått 10 km!! 

Fast slingan är 7 km! 

Så nu är ju nyfikenheten stooor! 

Hur många km är slingan?? 10 eller 7??

Så, jag frågade å visst ville de följa med dit! 

Men...

 

 

.. trots att vi gick ganska exakt samma.. alltså, vi gick ju EXAKT samma slinga, å varken i lördags eller idag så har jag hållt på att springa fram å tillbaka eller så. 

Enda skillnaden på dessa två promenader är att vi i lördags stannade till vid en av stränderna å lät voffarna bada lite. Men då stod jag still å tittade på i 10 minuter. 

Eller vänta nu.. voffarna badade idag oxå.. fast bara i 5 minuter! 

Annars är allt lika - parkerade på samma plats å gått samma slinga, inte sprungit runt som en yr höna eller så, inte ens då vi stötte på orm - varken i lördags då Fluffy - jävla hundjävel! - drog fram en ur höga gräset å jag fick springa förbi i panik med hjärtat i halsgropen eller idag då en snokjävel låg å sola på stigen å jag återigen fick springa förbi i panik med hjärtat i halsgropen.. så nä, bara gått rundan! 

Så jämför! 

Nästan lika många steg å samma tid.. men det skiljer 2 km! 

Å då återstår ändå frågan - hur lång ÄR slingan??

10, 8 eller 7?? 

Jävla skum slinga.. 

Nåja.

Vi kommer gå den många gånger till så vi får väl räkna ut ett snitt i höst.

Men nuså.. trycket har gett sig, för den här gången. 

Vädret är bättre å även om det går lite långsamt så får jag lite saker gjort här hemma.

Lite fix å don, laga här å laga där. Fixa hit å fixa dit.

Saker jag lääänge velat få gjort som jag äntligen börjat ta tag i. 

Å på fredag ska vi tillbaka till den senaste smärtläkaren.

Han ville gärna träffa mig en gång till, han hann inte riktigt med allt, så han vill prata mer med mig.

Han sa ju att han nog inte kan hjälpa mig men han kanske kan rekommendera nån annan eller nåt annat? 

Nåt måste han ju ha i tankarna, annars varför vilja träffa mig igen?? 

Vi får väl se..

Jodå.

Kärringen åkte som bestämt till chokladaffären å visade korten jag gjort.

Det var dock inget som affärsinnehavaren var ute efter.

Hon ville ha handmålade kort i storlek 5x6 cm.. ojoj, sååå smått gör inte jag!

Å jag målar definitivt inte för hand!

Jag färglägger inte ens om jag stämplar nåt motiv.

Har faktiskt sålt bort alla mina figurstämplar just för att jag fan inte pallar färglägga..

Hursom.

Jag tackade för mig å önskade henne lycka till att hitta det hon sökte.. men när jag skulle gå

så stoppade hon mig.

Hon ville gärna titta en gång till på mina kort.. å jodå, det slutade med att hon köpte korten å

hon vill ändå ha ett samarbete, jag ska göra fler kort som hon ska köpa av mig!!

Hon ska även leta fram lite roliga choklad-citat som hon ska mejla till mig som

jag kan ha på korten, då jag bara har fem "choklad"stämplar.

Så ja.. vad ska man säga..?

Kul är det.

Att människan inte var uite efter det jag hade.. men ändå slutade med att köpa det jag hade

å även vill fortsätta köpa det jag gör.

Lite kul faktiskt.

Ett rejält bevis på att det man gör är jäkligt uppskattat!

Å sen åkte jag ju för att fylla på mina kort i blomsteraffären å där hade det

som vanligt sålt som smör i solsken!

Sååå kul!!

Så det var ju bara att åka raka vägen hem för att göra fler kort..

.. å då fick jag även två beställningar från vänner så *pangbom* satt jag i scrapparhörnan en hel kväll

å scrappade för glatta livet.

 

Men.. den här kärringen får ju inte vara glad alltför länge.. nejnej.

Ni vet.. min värk.. å mina painkillers.. som jag hatar att trycka i mig.. men som jag inte klarar mig utan..

Å på vårdcentralen byter de ut läkarna oftare än vissa byter kallingar..

.. å så får jag rabbla heeela min långa historia varannan jäkla gång jag ska dit för påfyllnad av

de jäkla painkillerserna.. å så får man höra från dem - värdelösa - läkarna att jag minsann inte ska

äta såna starka saker å så vill de skicka mig till neuro, till smärtmottagningar å alla möjliga ställen.

Men.

Jag har redan gått på smärtmottagningar.

Två stycken faktiskt.

Å har man gått en gång får man inte gå en gång till.

För man har, i alla fall jag, gått alla kurser de erbjuder där, mindfullness, act, meditation,

lära sig hantera smärta osv osv..

Jag KAN det där å jag GÖR allt det där!!

Men tror ni de imbecilla jävla vårdcentralsläkarna lyssnar?? Nä..

Å så skickar de remisser till höger å vänster.. å jag blir nekad allt.

För jag har ju redan gjort det där!!

(Andra ggn fick jag gå ett halvt program då jag haft min hjärnblödning.)

Samma sak med neuro - de idioterna, alltså vårdcentralsläkarna, tycker att "mina svåra besvär"

borde tas om hand av neuro

men även om jag talar om till dem att neuro HAR REDAN gjort det de kan å att det nu är VÅRDCENTRALSLÄKARNA som bara ska skriva ut mediciner till mig så nä, de lyssnar inte å fortsätter

skicka remisser till neuro.. som bara nekar å nekar å nekar..

IDIOTER!!

Å så får jag ingen hjälp.

Jag vill bli av med morfinet.

Vill helst inte äta nåt jävla skit överhuvudtaget, men utan så slänger jag mig fan framför tåget.

Står fan inte ut med trycket i skallen.

Men.. kan det inte finnas nånting bättre än morfin??

Jag menar.. jag har ju upptäckt att sumatriptan, en migräntablett, funkar.

Den borde väl vara bättre än morfin? Eller??

Å då kanske det finns annat också??

Men idioterna på vårdcentralen kan ingenting.

Så, jag kom på att apotekarna - de kan ju mediciner!!

Så jag vände mig till dem - speciellt två som hjälpt mig under åren.. å *vips* hade de förslag på mediciner

som de trodde kanske skulle kunna hjälpa mig.

Gav de som förslag till läkaren på vårdcentralen.. å människan - hör å häpna här nu - har aldrig hört talas om

medicinen å vet inte vad det är - men frågar om han ska skriva ut den till mig!?!

ALLVARLIGT??

Ska inte en läkare först ta reda på vad det är för medicin å sen om patienten får å kan ta den!?!

Liksom INNAN har skriver ut den vind för våg??

Alltså maj gaad, man blir ju fan mörkrädd!!

Jag sa nej - jag vill inte ha en medicin som läkaren inte har en aning om vad det är.. även

om min goa apotekstant har kommit med den som förslag till mig.

Men hon är ju ingen läkare!!

Hon har ju bara rabblat mediciner som hon vet är för patienter med huvudvärk.

  

Nåja.

Vid nästa läkarbesök hade jag ett nytt förslag till medicin.. å den gången hade läkaren

hört talas om den å skrev ut den till mig.

Jag hämtade ut den.. å kom hem.

Visade den för mannen..

(som under alla år varit med vid alla läkarbesök å som har STENKOLL på alla mina mediciner, vilket

jag inte har då jag inte vill ha nånting med skiten å göra.. men under pandemin så har ju

inte mannen fått följa med så det har blivit.. ja, katastrof..)

.. som genast googlade å läste på om den.. å så visade det sig att den medicinen får man ABSOLUT INTE

äta om man haft en hjärnblödning!!

Förbannade jävla imbecilla idiotläkare!!

Jag blir fan galen!!

Så vid nästa läkarbesök, då mannen googlat å läst på om vilken medicin av de som apotekaren föreslagit

jag skulle kunna prova, så skrevs det ut en ny medicin.. å det var då när jag var till apoteket som jag beklagade mig för apotekstanten hur frustrerande det är med dessa jävla läkare som inte kan nåt..

.. jag skulle verkligen behöva ha en smärtläkare som tar hand om mig.. men alla de är ju på smärtmottagningar

dit jag inte får komma..

.. å då kommer apotekstanten med förslaget på två smärtläkare å så skriver hon upp deras

namn å telefon å allt till mig..

.. som jag sen väljer den ena å ringer till.

Får en tid.. å det var där jag var idag.

Med mannen, för han fick faktiskt följa med enligt denna smärtläkare.

Tummen upp för det!!

Men.. efter 50 minuter, en massa frågor å undersökning å en snabb diskussion..

.. så säger han, precis det som så många före honom sagt;

"Du har väldigt komplicerad smärtproblematik. Jag har träffat extremt mycket

smärtpatienter å du är unik.. jag tror faktiskt inte att jag kan hjälpa dig.."

 

Men vaffan?!?

Vem kan det då??

Kan det vara så illa att jag ska tvingas tugga morfin resten av mitt liv??

Va? Va? VA??

JAG. VILL. INTE!!

Nä.. nu skiter jag i det här.

Nu går jag upp å scrappar..

 

Jag skulle haft en "valp"träff i lördags.

Den ställde jag in då väderrapporterna hade lovat regn, regn, regn.

Men..

 

.. det var strålande sol så mannen å jag åkte å köpte mer blommor istället.

   

.. kände att jag ville ha blommor även på "undervåningen"..

 

Visst blev det fint!?!

 

Ja.. jag orkade fan inte springa å vattna mannens fula blommor däääär borta så jag

hämtade dem till altanen.

Tacolov så syns de inte sååå mycket bland mina fina..

 

Men som ni kan se här på altanen så kom regnet till slut.

Så valp-träffen blev inte framflyttad helt i onödan.

 

När de nya blommorna var planterade så hjälptes mannen å jag åt att göra rent poolen.

Douglas ääälskar ju att bada, hon kan trampa runt där i poolen timme efter timme.

Så, nu blev den ordentligt skrubbad å ren å om en vecka är den även fylld.

Douglas orkar dock inte vänta på att poolen är helt fylld så hon nöjer sig med det lilla..

 

.. de andra två är mer tveksamma.. de vill, men tar lite tid på sig innan de hoppar i..

 

.. men till slut så var de alla tre däri.

Plaskettiplask.

 

Men sen kom jag ju på att alla blommor behöver regnet.. så då fick jag flytta upp alla blommor.

Wow! Vilken blomsterprakt!

Nu blev jag ju sugen på att köpa ännu  fler blommor..

Men jag får nog ge mig nu.

Nu ska jag bara vänta - olidliga - tre veckor till nästa utsatta datum för valpträff..

   

Men nu ska jag åka å visa upp kort till chokladaffären.. plus fylla på i blomsteraffären.. ööhh.. vänta

här nu.. ska jag till en blomsteraffär.. då är nog risken stor att jag kan råka  köpa med mig några blommor hem..

 

.. han lär vara luspank innan kärringen är färdig med altanen..

 

Nu har minstingen körkort för eu-moppe.

 

Några kort att visa chokladbutiken som är intresserade av att köpa in kort från mig.

Vad säger ni? Nåt som lockar? 

(Här syntes "chokladen" dåligt..)

 

(.. men här syns den bättre..)

 Korten är ca 10x10 cm.. 

 

Nu ,äntligen, kommer mina choklad-stämplar till nytta.

 

   

Men nu måste jag köra minstingen till Eskilstuna..

 

På fejjan var jag taggad igår. Kikade in å hittade ett inlägg som nån skrivit på kommunens "anslagstavla".

De sökte efter nån som gör kort.. å då hade nån taggat mig där.

Å som ni kan se så hade nån annan även föreslagit kortmakerskan

som säljer kort på blomsteraffären intill ica.. haha, å det är ju JAG!! 

Så ni ser - den här kärringen är känd!! 

Å efterfrågad!! 

För även om en massa folk taggade en massa andra människor där i tråden, å en massa andra hojtade att de minsan kunde både måla å göra kort så var det mig som affärsägaren skickade pm till.

Det är mig de vill träffa på måndag. 

Det är mig de vill köpa kort av. 

Fast de har en massa andra att välja bland..

Men vi får se.

Visst, det är ju kul att de gillar det jag gör.. men..

.. det kan ju bli lite för mycket oxå. 

Lite för mycket.. krav.. kan ta död på lusten.

Det blir liksom inte "jag skapar för att det är kul" utan mer "jag MÅSTE göra en satans massa kort till alla butiker som vill sälja mina kort.." å så försvinner lusten, glädjen å fantasin å skapandet dör.. 

Förstår ni? 

Men nu MÅSTE jag gå upp till min scrapparhörna å göra några provkort till chokladbutiken..