Avdelning - när kärringen tagit sig tiden att ladda upp bilder

- ja, för det tar närmare en eeevighet -

till bloggen men som sen av nån glömd anledning inte blivit

nåt inlägg å som nu då samma kärring inte har nåt roligt att

blogga om men då bilderna ändå ligger här å skräpar så ska de

fan i mig ut på blogghelvetet å ja, ni ska jäklar i mig titta å njuta

av både bloggen å bilderna.. perkele. 

Eller kanske rättare sagt; avdelning - jävligt sur kärring.

Återkom en annan dag.

I lördags var det dags igen för mannen å kärringen att ta en tur med varsin voi

inne i stan.

Så jäkla svalkande skönt, ja vinden alltså, när solen gassar.. men då man har

en trasig kropp som inte fixar kyla.. ja, då får man ha hoodien på sig..

Mannen frågade varför jag inte ville vara med på bild då han tog foto på slottet..

Hallå? Man vill väl inte se ut som värsta turisten!?! ;o)

Ja, å som den skojare kärringen är så fortsatte det hela dagen.

Så fort jag såg nåt speciellt så "Här gubben, ta foto!"

Så här sitter nu fruntimmret, på badanstalten!

Å utanför Vasa-museet.. "Blubb-blubb, nu går kärringen under.."

"Skål ta mig fan.. hick.. kärringen HAR gått under.." ;o)

Dags för lunch.. på bryggan, vid vattnet.

Mums!!

Självklart tar vi oss in i nån kyrka å tänder ett ljus för vår älskade änglason..

Men sen fortsätter både voiandet å skojandet.

En fontän.. hmm.. släng dig i väggen Sophia Loren!!

Ja, kärringen fick lite publik, men ja, sånt får man ta när man är en busig kärring.

Efter några timmars voiande åkte vi hem.

Fick besök av svärmor, äldsta grabb å Bambi.

Vi grillade å åt gott.

Spelade krocket å hade kul.

Å senare på kvällen kollade kärringen på film med minstingen å svärmor.

Sov tyvärr inte gott den natten då voffar väckte mig ungefär 7000 ggr för nattpink..

.. men vi bestämde oss ändå för en sväng in till stan för ännu en voidag idag.

Svärmor åkte å hälsade på en kompis i närheten under tiden.

Tänk att det inne i stan finns så många vackra parker å fina stränder å ja, man blir ju helt förbluffad..

Nån som förresten vet vad denna buske heter??

Vi har en sån här på gården, men den här är från en kolonilott i stan som vi voiade förbi.

Kan det var en Kameliaschersmin?

Hursom.

Vi voiade en stund, men mina fötter sa ifrån. Två dagar i rad är tydligen för mycket.

Nåja, vi hann se en del vackert, voia intill vatten, svalkande vindar.. trots hoodie..

.. å idag tog vi bara en glass istället för lunch.

Mina fötter sa ju som sagt ifrån så vi bestämde oss för att åka hem å ta en "luddag" istället.

(När man slår ihop lunch och middag = luddag. Ett ord vi själva hittat på.. men finns det ett "riktigt"??)

Nåja.

Vi åkte hem, med mina fötter brinnandes av värk, fick hem svärmor å så grillade vi igen å åt gott.

Resten av dagen förflöt sittandes på altanen, med gott sällskap å vilande fötter.

(Men nästa helg är de nog redo för en voi-tur igen..)

Varma årstider kan man duscha med fönstret öppet.

Så. Jäkla. Skönt.

Frisk luft å härlig "fläkt". 

Ingen insyn å inga grannar! 

Å sen kan man gå ut på altanen spritt språngande naken 

om man vill å sitta där i solen å torka! 

Vi har bara skog, skog å mer skog bakom å runt oss.. 

Vår egen skog dessutom. 

Så. Jäkla. Najs. 

Det blev en tripp till bland annat blomsteraffären.

Men jag köpte även parasoller till de solkänsliga jävlarna.

Så nu får de lite skugga mitt på dagen om solen är allt för glad.

Å en söt liten groda fick följa med hem oxå..

Det har säkert inte undgått nån att kärringen har det lite.. kämpigt.

Å jag som tänkt att aldrig mer testa den där medicinen..

.. men dr tyckte att jag minsann ska på skiten igen.

Myyycket lägre dos, jag som redan börjat på halv, ska alltså

dela den i fyra eller sex eller kanske ännu mer om jag får biverkningar.

Å inte höja dosen förrän biverkningarna gett med sig. 

Alltså.. jag började på 15 mg.. å ska alltså dela det ner till 3,75

eller 2,5.. eller ännu mindre om det vill sig illa

å ska slutligen upp till 180 mg.

Alltså.. det här kan ju ta huuur lång tid som helst!?!

Alltså inte bara veckor, månader utan ååår!! 

Jag gick därifrån med tanken - måste få tag i en annan

smärtläkares åsikt.

Alltså MÅSTE! 

För.. tanken.. en medicin som kroppen reagerar så kraftigt emot

-  ska man verkligen "tvinga" i sig den?? 

Äta låååga doser, lääänge, så kroppen vänjer sig.

Känns ju lite.. fel. 

Å sen.. är det kanske jag som är fel ute?

För.. jag har inte minsta biverkning av moffarna.

De kanske är bättre?

Å det kanske är jag som ska acceptera å knapra i mig dem?? 

Det är ju ändå neuro som skrivit ut dem till mig från början.

Fan.

Jag MÅSTE få tag i en annan smärtläkare.. NU!

Nåja.

Deppigt värre.

Samtidigt som vänsterfoten värker värre å värre å värre.

Ingenting hjälper.

Vila å de "antiinflammatoriska salvor" mannen envisas med

att testa å smeta på min fot om kvällarna.

Inget hjälper.

Det bankar i foten även vid vila nu, inte bara vid varje steg. 

Hela. Jävla. Tiden.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Är redo att antingen sätta mig i rullstol.. eller kapa av mig foten.

Å ändå hamna i rullstol. 

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Nåja.

Igår fick mannen de sista delarna å kunde äntligen laga sin

älskade åkgräsklippare.

Å jäklar vad han klippte gräs sen.

Heeela jäkla tomten fick sig en klippning.

Medans kärringen vattnade sina blommor.

Efter all skötsel satt vi en stund å tittade på allt.

Allt det vackra.

Vår härliga bakgård som ibland liknar en slottspark.

Vi pratade planer för framtiden, den (häromdan) trasiga poolen,

ska vi köpa ny eller bygga en damm istället?

Vilket kommer voffarna uppskatta mest?

För ja, det är för deras skull.

Å ska vi ha fler utemöbler, kabeltrummor, blommor, parasoller??

Hur, var, när?

Drömmar blandades med planer å lösa tankar.

Å där.. just där.. kärringen som har de o-grönaste fingrar i

hela avlånga landet å där blommorna självdör bara de ser kärringen.

Där har vi det.

Det knäppa i allt.

Kärringen har därför aldrig brytt sig om blommor.

Liksom ingen idé.

De dör ju bara de jävlarna!!

Så det har blivit nån liten stackare på bordet. 

Eller kanske tre stackare.

Men i år.

Ojoj..oj.

Vilken explosion! 

Först ett rejält köp ihop med mannen på närmare 3000 spänn.

Å sen alla nya krukor på det..

Ojojoj.

Men visst.. fint blev det! 

Men sen har kärringen fyllt på.. en, två, fyra, slutat-räkna gånger..

Å det blir bara finare å finare.

Kärringen vattnar å tar hand om så gott hon kan, klipper bort

vissnat å dött, rensar å fixar å donar varje kväll.

Blivit värsta trädgårdsmästaren.

Vet att man ska prata med blommor å växter, med kärlek, men 

har upptäckt att det som funkar bäst är finska, hårda svordomar.

"Voi saatanan helvetti perkele. Elää, perkele elää!!"

Jäklar vad det växer fint då! 

Hursom.

Deppigt var det. 

Kärringen behöver piggas upp.

Så planen för idag?

(Sms mellan kärringen å mannen;)

Kärringen ska till trädgårdsaffären.

Å det här med att bli blomstertokig.. är inte det en..

.. ähum.. jätte-tant-varning?? 

Åkte till byn där blomaffären ligger där mina kort säljs.

Det var dags att fylla på lite.

Å sen en sväng in på Ica Maxi. 

19-åringen hade jag släpat med mig som hjälpreda - jag hade

inte riktigt orken att sköta allt själv.

Å tacolov för det - jag peka å han hämtade å blippade å

packade å ja, han gjorde allt.

Å ja.. när jag väl lämnat mer kort i blomaffären.. så var jag 

ju tvungen att fråga om råd.

Varför blir mina stora, fina hortensior torra å bruna??

Fast jag vattnar dem helt galet mycket om kvällarna??

(Vet att de är galet törstiga rackare..)

Jaha.. de vill inte ha sååå mycket sol..

Hmm.. vi som har sol på altanen från tidig morgon till

tja, fem-sex-sju på kvällen. 

Å så har vi ju hög, tät skog runt om så det är helt vindstilla.

Är det 30 grader i kommunen så har vi 40 grader på altanen. 

Så.

Ja.. alltså.. det var ju inte meningen men *vips* hade jag

råkat köpa nya blommor.. igen. 

För de där torra hortensiorna.. ja, de råkade en sur å grinig

finsk kärring med megatryck i skallen klippa till lite.. 

Perkele.

Vem vill ha bruna blommor liksom?? 

Hursom.

Imorgon, onsdag, ska jag tillbaka till min nya dr, han som

gav mig min nya medicin.. den som gav mig 1000 ggr mer värk

istället för att hjälpa. 

Förtydligande; jag äter antingen moffar eller suma, inte båda

samtidigt. Det är då jag har ägglossning eller mens som trycket

blir 100 ggr värre å moffarna inte biter - då tar.. eller tog rättare

sagt.. jag sumatriptaner istället i två-tre dagar. Sen när trycket

sjunker till sitt "normala" går jag tillbaka till moffarna. 

Men nu då mannen snubblade över texten att man inte bör

äta sumatriptan då man haft hjärnblödning.. ja då står jag

helt utan substitut då moffarna inte hjälper.

Därav att jag i panik tryckte i mig fler å fler å fler då

inget hjälpte.

Å det gjorde ju inte de där 17 st heller.. 

Nåja. 

Nu har vi löst gåtan å jag är tillbaka till mitt normala.

Tog en moffe igår å en idag.

YES! 

Kärringen är på rätt väg igen!! 

Får se vad dr säger imorgon.. men jag är rätt säker på att jag

inte vill testa den där medicinen igen. 

Blommorna som hon i blomaffären sa var väääldigt soltåliga.

Jag minns inte vad de heter men jäklar vilken tur jag hade!

De är lila!! 

Å imorgon efter dr ska jag köpa mer jord så jag kan plantera dem oxå.. 

Jag kan fortfarande inte gå normalt.. men.. ja, måste man

ha jord så måste man.. 

Jag har tyvärr ingen bättre bild, den här är för en månad sen, gissa

om skiten växt mer sen dess.. jajamensan..

Det gick inte att se varken grus, jord eller gräs - bara 30 cm högt ogräs! 

Hursom..

.. i lördags tog jag tag i skiten å grävde upp allt ogräs med

lite hjälp från 19-åringen.

Det var en hel del knäböj - närmare bestämt 48'639 knäböj - för

att plocka upp alla rötter så nu har jag världens "träningsvärk".

Eller kanske rättare sagt världens EDSvärk.

Satan vad ont jag har.

Det är som en fet jävla muskel som går bak på låren å

hela vägen ner till hälen.. å det är som att den blivit 10 cm för kort.

Jag kan inte räta ut benen utan att det stramar nåt så fördjävligt

att jag vill skrika rakt ut.

Så.

Jag går med böjda ben.

Ser ut som jag skitit på mig.

Jösses.

Det är fan tur att man inte lämnar hemmet såna här dagar då

kroppen inte alls vill vara med.

Å då har jag inte ens nämnt hur det är att gå på toa.

Att sätta sig på toaringen preciiis där man har som ondast.

Alltså satan i gatan vad helvetiskt ont det gör bak i låren!! 

Skrika finns inte ens - det är ett avgrungsvrål utan dess like..

Men inte nog med det.

Har jag nämnt min vänsterfot nån gång? 

Den som jag kan ha sjukt jäkla ont i, i månader, utan synlig orsak.

Varje steg är som att nån slår mig på foten med en jätteklubba.

Superskönt.

Verkligen.

Å ingen vet felet.

Eller vad man kan göra åt saken.

Så jag får fortsätta gå med ett klubbslag för varje steg.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang...

Envis som jag är så går jag mina promenader med voffarna.

Dag efter dag. Gång på gång.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Å sen plötsligt så försvinner det onda.

Bara *poff* så är det borta.

I några veckor eller månader.

Å sen lika plötsligt börjar det igen.

Bang. Bang. Bang. Bang... 

Å vet ni?

Sen några veckor är det tillbaka.

I båda fötterna.

Å i vänsterfoten - på två ställen.

Å den här gången gör det så infernaliskt ont att jag tillåmed haltar! 

Japp.

Haltar! 

Det. Gör. Såååå. Ont.

Vecka in å vecka ut.

Bang. Bang. Bang. Bang..

Men det kan väl räcka.. va??

Nu har väl kärringen ändå fått nog? 

Va? 

Nähä..

*suck*

Nä.. för trycket i skallen blev värre å värre.. å ännu värre å

tillåmed ännu  värre! 

Å så en dag var jag uppe i 17 (!) moffar!! 

Helt jävla sjukt! 

Jag som kunnat sänka till att vara utan nån dag här å där 

å där emellan bara tagit en eller två om dagen. 

Vad fan nu?? 

Varför har trycket ökat så sjukt mycket nu??

Första tanken var att jag inte fått ta sumatriptanerna.

Istället för moffarna.

Men nä.. varför är trycket värre??

Suman har ju tagit bort trycket då moffarna inte gjort det..

men att trycket skulle vara värre..?? Näe..

Det var när jag började rabbla mina andra symptom som 

mannen hajade till - det är min nya medicin som ger biverkningar.

Extra mycket huvudvärk - inte undra på att moffarna inte hjälpt! 

Svettningar. Ojojoj.. SOM jag svettats! 

Ont i magen. Illamående. Skakningar. 

Så då slutade jag tvärt med den medicinen.

Den som skulle bli min "räddning". 

Tog inga moffar igår. 

Sov bort mestadelen av dagen.. kvällen.. dygnet..

Idag mår jag bättre.

Men inte bra.

Är dessutom jävligt ledsen.

Är så infernaliskt trött på bakslag å misslyckanden.

Å att ha ont.

Så vad händer idag då?

Tisdag.

Diesels matte opererades igår så det blir inga promenader

med dem förrän till hösten.

*gråter en skvätt*

Men kylskåpet gapar tomt så jag måste iväg å handla.

Trots bankande fot å stramande ben å tryck i skallen.

Så ser ni nån vissen, haltande kärring, som ser ut att

ha skitit på sig - gå bara förbi - jag är inte på humör för en pratstund..

.. så luspank blev inte mannen men kärringen fick

en massa mönstrade papper.

Lite blandat å så 10 av varje av mina favoriter..

.. å så en massa olika gröna. 

Grönt går nämligen åt likt smör i solsken just nu.

Dessa kort med grönt går direkt å jag får göra nya hela tiden.

Men mina gröna papper därhemma har ju tagit slut så

den här trippen ner till Göteborg passade perfekt!!

Å pysselskafferiet som butiken heter hade ju räddningen! 

Mååånga gröna papper! 

Så ojoj, nu är kärringen lycklig!!

Men.. har - förstås - ett sjuhelvettes jävla tryck å då

jag inte får äta sumatriptan längre så.. aaaaaaaj vad ont jag har!!

Är helt kräkfärdig här i bilen menmen.

Snart är vi hemma igen å imorgon kan jag nog scrappa..