Jag har tyvärr ingen bättre bild, den här är för en månad sen, gissa

om skiten växt mer sen dess.. jajamensan..

Det gick inte att se varken grus, jord eller gräs - bara 30 cm högt ogräs! 

Hursom..

.. i lördags tog jag tag i skiten å grävde upp allt ogräs med

lite hjälp från 19-åringen.

Det var en hel del knäböj - närmare bestämt 48'639 knäböj - för

att plocka upp alla rötter så nu har jag världens "träningsvärk".

Eller kanske rättare sagt världens EDSvärk.

Satan vad ont jag har.

Det är som en fet jävla muskel som går bak på låren å

hela vägen ner till hälen.. å det är som att den blivit 10 cm för kort.

Jag kan inte räta ut benen utan att det stramar nåt så fördjävligt

att jag vill skrika rakt ut.

Så.

Jag går med böjda ben.

Ser ut som jag skitit på mig.

Jösses.

Det är fan tur att man inte lämnar hemmet såna här dagar då

kroppen inte alls vill vara med.

Å då har jag inte ens nämnt hur det är att gå på toa.

Att sätta sig på toaringen preciiis där man har som ondast.

Alltså satan i gatan vad helvetiskt ont det gör bak i låren!! 

Skrika finns inte ens - det är ett avgrungsvrål utan dess like..

Men inte nog med det.

Har jag nämnt min vänsterfot nån gång? 

Den som jag kan ha sjukt jäkla ont i, i månader, utan synlig orsak.

Varje steg är som att nån slår mig på foten med en jätteklubba.

Superskönt.

Verkligen.

Å ingen vet felet.

Eller vad man kan göra åt saken.

Så jag får fortsätta gå med ett klubbslag för varje steg.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang...

Envis som jag är så går jag mina promenader med voffarna.

Dag efter dag. Gång på gång.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Å sen plötsligt så försvinner det onda.

Bara *poff* så är det borta.

I några veckor eller månader.

Å sen lika plötsligt börjar det igen.

Bang. Bang. Bang. Bang... 

Å vet ni?

Sen några veckor är det tillbaka.

I båda fötterna.

Å i vänsterfoten - på två ställen.

Å den här gången gör det så infernaliskt ont att jag tillåmed haltar! 

Japp.

Haltar! 

Det. Gör. Såååå. Ont.

Vecka in å vecka ut.

Bang. Bang. Bang. Bang..

Men det kan väl räcka.. va??

Nu har väl kärringen ändå fått nog? 

Va? 

Nähä..

*suck*

Nä.. för trycket i skallen blev värre å värre.. å ännu värre å

tillåmed ännu  värre! 

Å så en dag var jag uppe i 17 (!) moffar!! 

Helt jävla sjukt! 

Jag som kunnat sänka till att vara utan nån dag här å där 

å där emellan bara tagit en eller två om dagen. 

Vad fan nu?? 

Varför har trycket ökat så sjukt mycket nu??

Första tanken var att jag inte fått ta sumatriptanerna.

Istället för moffarna.

Men nä.. varför är trycket värre??

Suman har ju tagit bort trycket då moffarna inte gjort det..

men att trycket skulle vara värre..?? Näe..

Det var när jag började rabbla mina andra symptom som 

mannen hajade till - det är min nya medicin som ger biverkningar.

Extra mycket huvudvärk - inte undra på att moffarna inte hjälpt! 

Svettningar. Ojojoj.. SOM jag svettats! 

Ont i magen. Illamående. Skakningar. 

Så då slutade jag tvärt med den medicinen.

Den som skulle bli min "räddning". 

Tog inga moffar igår. 

Sov bort mestadelen av dagen.. kvällen.. dygnet..

Idag mår jag bättre.

Men inte bra.

Är dessutom jävligt ledsen.

Är så infernaliskt trött på bakslag å misslyckanden.

Å att ha ont.

Så vad händer idag då?

Tisdag.

Diesels matte opererades igår så det blir inga promenader

med dem förrän till hösten.

*gråter en skvätt*

Men kylskåpet gapar tomt så jag måste iväg å handla.

Trots bankande fot å stramande ben å tryck i skallen.

Så ser ni nån vissen, haltande kärring, som ser ut att

ha skitit på sig - gå bara förbi - jag är inte på humör för en pratstund..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag upptäckte i natt att jag bara under två dagar nääästan  komma upp till "25 km" målet under veckan. Å som sagt.. veckan har bara hunnit med måndag å tisdag. Bra promenerat av mig å voffarna!     Pilen visar - mig på nagelsalo...

    Minstingen är ute på praktik. Men denna morgon ringer han - han är på väg hem. Hans handledare är hemma å vabbar å ingen annan vill ta hand om elever. Så minstingen skickas hem innan dagen ens börjat.   Synd bara att mamman står i...

.. å mannen skulle iväg på jobb. Till eventuell kund å kolla på ett eventuellt jobb. Eller fler. Å sen även till tråkiga butiker för att köpa material. Skruvar, muttrar, slangar, oljor å annat trist men nödvändigt för jobb. Å så "tvingade" ma...

  .. men har väl tappat större delen av livslusten. Is, is, is vart man än vänder sig. Öööverallt is till förbannelse!! Jag kan inte gå ut - varken till vår baksida - inte ens på altanen! - eller på vår framsida. Jag vet inte hur många gån...

  Visst ska julen ut - även i detta hem. Men fasen vad deppigt livet blev! Väldigt lite ljus å inget glitter. I n g e t   glitter!!    Så när jag var iväg på ärenden snubblade jag över en kristallkrona!! Oh yes!! Köpte den på stört! ...