Åkte till byn där blomaffären ligger där mina kort säljs.

Det var dags att fylla på lite.

Å sen en sväng in på Ica Maxi. 

19-åringen hade jag släpat med mig som hjälpreda - jag hade

inte riktigt orken att sköta allt själv.

Å tacolov för det - jag peka å han hämtade å blippade å

packade å ja, han gjorde allt.

Å ja.. när jag väl lämnat mer kort i blomaffären.. så var jag 

ju tvungen att fråga om råd.

Varför blir mina stora, fina hortensior torra å bruna??

Fast jag vattnar dem helt galet mycket om kvällarna??

(Vet att de är galet törstiga rackare..)

Jaha.. de vill inte ha sååå mycket sol..

Hmm.. vi som har sol på altanen från tidig morgon till

tja, fem-sex-sju på kvällen. 

Å så har vi ju hög, tät skog runt om så det är helt vindstilla.

Är det 30 grader i kommunen så har vi 40 grader på altanen. 

Så.

Ja.. alltså.. det var ju inte meningen men *vips* hade jag

råkat köpa nya blommor.. igen. 

För de där torra hortensiorna.. ja, de råkade en sur å grinig

finsk kärring med megatryck i skallen klippa till lite.. 

Perkele.

Vem vill ha bruna blommor liksom?? 

Hursom.

Imorgon, onsdag, ska jag tillbaka till min nya dr, han som

gav mig min nya medicin.. den som gav mig 1000 ggr mer värk

istället för att hjälpa. 

Förtydligande; jag äter antingen moffar eller suma, inte båda

samtidigt. Det är då jag har ägglossning eller mens som trycket

blir 100 ggr värre å moffarna inte biter - då tar.. eller tog rättare

sagt.. jag sumatriptaner istället i två-tre dagar. Sen när trycket

sjunker till sitt "normala" går jag tillbaka till moffarna. 

Men nu då mannen snubblade över texten att man inte bör

äta sumatriptan då man haft hjärnblödning.. ja då står jag

helt utan substitut då moffarna inte hjälper.

Därav att jag i panik tryckte i mig fler å fler å fler då

inget hjälpte.

Å det gjorde ju inte de där 17 st heller.. 

Nåja. 

Nu har vi löst gåtan å jag är tillbaka till mitt normala.

Tog en moffe igår å en idag.

YES! 

Kärringen är på rätt väg igen!! 

Får se vad dr säger imorgon.. men jag är rätt säker på att jag

inte vill testa den där medicinen igen. 

Blommorna som hon i blomaffären sa var väääldigt soltåliga.

Jag minns inte vad de heter men jäklar vilken tur jag hade!

De är lila!! 

Å imorgon efter dr ska jag köpa mer jord så jag kan plantera dem oxå.. 

Jag kan fortfarande inte gå normalt.. men.. ja, måste man

ha jord så måste man.. 

Jag har tyvärr ingen bättre bild, den här är för en månad sen, gissa

om skiten växt mer sen dess.. jajamensan..

Det gick inte att se varken grus, jord eller gräs - bara 30 cm högt ogräs! 

Hursom..

.. i lördags tog jag tag i skiten å grävde upp allt ogräs med

lite hjälp från 19-åringen.

Det var en hel del knäböj - närmare bestämt 48'639 knäböj - för

att plocka upp alla rötter så nu har jag världens "träningsvärk".

Eller kanske rättare sagt världens EDSvärk.

Satan vad ont jag har.

Det är som en fet jävla muskel som går bak på låren å

hela vägen ner till hälen.. å det är som att den blivit 10 cm för kort.

Jag kan inte räta ut benen utan att det stramar nåt så fördjävligt

att jag vill skrika rakt ut.

Så.

Jag går med böjda ben.

Ser ut som jag skitit på mig.

Jösses.

Det är fan tur att man inte lämnar hemmet såna här dagar då

kroppen inte alls vill vara med.

Å då har jag inte ens nämnt hur det är att gå på toa.

Att sätta sig på toaringen preciiis där man har som ondast.

Alltså satan i gatan vad helvetiskt ont det gör bak i låren!! 

Skrika finns inte ens - det är ett avgrungsvrål utan dess like..

Men inte nog med det.

Har jag nämnt min vänsterfot nån gång? 

Den som jag kan ha sjukt jäkla ont i, i månader, utan synlig orsak.

Varje steg är som att nån slår mig på foten med en jätteklubba.

Superskönt.

Verkligen.

Å ingen vet felet.

Eller vad man kan göra åt saken.

Så jag får fortsätta gå med ett klubbslag för varje steg.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang...

Envis som jag är så går jag mina promenader med voffarna.

Dag efter dag. Gång på gång.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Å sen plötsligt så försvinner det onda.

Bara *poff* så är det borta.

I några veckor eller månader.

Å sen lika plötsligt börjar det igen.

Bang. Bang. Bang. Bang... 

Å vet ni?

Sen några veckor är det tillbaka.

I båda fötterna.

Å i vänsterfoten - på två ställen.

Å den här gången gör det så infernaliskt ont att jag tillåmed haltar! 

Japp.

Haltar! 

Det. Gör. Såååå. Ont.

Vecka in å vecka ut.

Bang. Bang. Bang. Bang..

Men det kan väl räcka.. va??

Nu har väl kärringen ändå fått nog? 

Va? 

Nähä..

*suck*

Nä.. för trycket i skallen blev värre å värre.. å ännu värre å

tillåmed ännu  värre! 

Å så en dag var jag uppe i 17 (!) moffar!! 

Helt jävla sjukt! 

Jag som kunnat sänka till att vara utan nån dag här å där 

å där emellan bara tagit en eller två om dagen. 

Vad fan nu?? 

Varför har trycket ökat så sjukt mycket nu??

Första tanken var att jag inte fått ta sumatriptanerna.

Istället för moffarna.

Men nä.. varför är trycket värre??

Suman har ju tagit bort trycket då moffarna inte gjort det..

men att trycket skulle vara värre..?? Näe..

Det var när jag började rabbla mina andra symptom som 

mannen hajade till - det är min nya medicin som ger biverkningar.

Extra mycket huvudvärk - inte undra på att moffarna inte hjälpt! 

Svettningar. Ojojoj.. SOM jag svettats! 

Ont i magen. Illamående. Skakningar. 

Så då slutade jag tvärt med den medicinen.

Den som skulle bli min "räddning". 

Tog inga moffar igår. 

Sov bort mestadelen av dagen.. kvällen.. dygnet..

Idag mår jag bättre.

Men inte bra.

Är dessutom jävligt ledsen.

Är så infernaliskt trött på bakslag å misslyckanden.

Å att ha ont.

Så vad händer idag då?

Tisdag.

Diesels matte opererades igår så det blir inga promenader

med dem förrän till hösten.

*gråter en skvätt*

Men kylskåpet gapar tomt så jag måste iväg å handla.

Trots bankande fot å stramande ben å tryck i skallen.

Så ser ni nån vissen, haltande kärring, som ser ut att

ha skitit på sig - gå bara förbi - jag är inte på humör för en pratstund..