Mannen letar febrilt efter sina blåa "promenad"shorts men kan inte hitta dem nånstans..

"Har du verkligen letat öööverallt??"

"Jaa, men jag kan inte hitta dem!"

"När hade du dem sist?"

"När vi promenerade sist du å jag å voffarna.."

"Jaha.. å när vi kom hem.. vad gjorde du då med shortsen?"

"La dem i tvätten.. antagligen.. så det är DU SOM SLARVAT BORT DEM!!"

(Nej, de har INTE legat i tvätten å jag har inte slarvat bort dem.

Jag har inte ens sett dem.)

Jag går bort till mannens hög med kläder, utanför hans garderob.

"Jag har redan letat där!" hojtar han uppnosigt likt en 4-åring..

Jag lyfter på ETT par svarta shorts.. å vad hittar jag? om inte just

dem blåa shortsen som mannen letat efter halva morgonen. 

"DU har haft de nånstans å lagt de där nu för jag HAR letat där!"

Mmm, eller hur.. det räcker inte med att TITTA, man måste LYFTA

på saker oxå då man letar..

Jösses. Varför står jag ut med människan??