Lördag.

Det blev promenad å bad.

Faktiskt två bad för våra voffar.

Ett här i "vår" sjö å ett vid slottet här i krokarna.

Men absolut inte i sjön som kärringen hade föreslagit..

Söndag.

Mannen frågar kärringen om å vad i så fall som ska hända under dagen.

Kärringen föreslår återigen en promenad vid en viss sjö - som kärringen känner till -

faktiskt samma sjö som föreslagits dagen innan men, nä, inget händer under två timmar.

Mannen kollar OS.

Men så helt plötsligt flyger mannen upp ur soffan; "Hopp i bilen, nu blir det äventyr!"

Några timmar senare har vi visserligen promenerat, enåhalv timme, å badat voffar (blev

tre bad på totalt en timma) men inte vid sjön som kärringen föreslagit.

Istället har mannen rattat bilen till nåt naturreservat några km bort från den sjön.

Men..

Ingen ordentlig stig. Ingen grusväg. Utan 6 km ojämn mark, stenbumlingar, bergsknallar,

å så rötter, rötter å RÖTTER till F Ö R B A N N E L S E !!!

Kärringen har inte sett ett UNS av skogen - nä, för hon har varit illa tvungen att glo ner i marken

i 6 km för att inte SLÅ IHJÄL sig!!

Å när vi väl kom tillbaka till bilen - huvudet dunkade, fötterna brände likt helveteseldar, höfterna

skrek å tillåmed ryggen protesterade vilket den aldrig brukar göra. Hela kroppen skakade

å jag var såååå nära att brista ut i gråt.

Hade sååå ont.

Kärringen svor tyst för sig själv - aldrig i livet att jag nånsin går på promenad igen med

den där jävla karln - å ta mig fan om jag inte vill skiljas oxå??

Att det ska vara så jävla svårt att göra kärringen till viljes å åka till sjön

som kärringen föreslagit, sjön som kärringen varit vid flera gånger å

VET att hon klarar av att promenera runt?!?

Där det inte finns minsta jävla rot att snubbla på!

GGGGGGGAAAAAAAHHHHHHH

Men visst.. det fanns ju fina bitar oxå, även om de var väääldigt få å jävligt korta.

Å så får jag väl försvara mannen - han kunde ju inte veta att det skulle vara sån mark där..

(å han har tydligen oxå lite ont i kroppen å huvudvärk - rätt åt honom..)

Å så sjöarna.

Sååå fina å voffarna badade å var sååå lyckliga!

Hämta pinne vill alla tre - men de hämtar nästan aldrig varsin - de ska alla ha samma pinne!

Den här gick itu.. haha..

Å de här två.. jösses..

.. de slåss i vattnet - de vill ha pinnen för sig själv å jag vet inte hur många gånger min Fluff

nästan dränkt lilla Kaxa då hon bara SKA ha pinnen själv!!

Å titta på den här bilden - Kaxa morrar - hon vill ha pinnen för sig själv!

Hahahaha..

Hur jobbigt det än är att det är en annan hund i andra änden - de släpper fan inte pinnen!!

Å Fluff.. jösses vilken korkad hund.. *suck*

När hon badat å vi ska gå - då tycker hon att hon ska "torka" sig å rullar runt bland

torkad vass, barr å kottar..

.. å blir sååå fin i pälsen.

*suck*

Så mannen får ju slänga henne i sjön igen så hon sköljer av allt..

Men.

Så fort hon kommer upp.. rullar hon sig på marken igen..

Mannen kastar i henne. Hon kommer upp. Rullar. Mannen kastar i. Hon rullar. Mannen kastar..

Alltså de kan hålla på om å om å om igen.. jösses..

Så vi får ju nästan bära bort henne därifrån å bara NU GÅÅÅR VI!!

Tokig hund.

Men rolig med sina egna idéer.

Nåja.

Vi kom hem till slut.

Med onda kroppar, brinnande fötter å bankande huvuden.

Å trötta men sååå lyckliga voffar.