Varma årstider kan man duscha med fönstret öppet.

Så. Jäkla. Skönt.

Frisk luft å härlig "fläkt". 

Ingen insyn å inga grannar! 

Å sen kan man gå ut på altanen spritt språngande naken 

om man vill å sitta där i solen å torka! 

Vi har bara skog, skog å mer skog bakom å runt oss.. 

Vår egen skog dessutom. 

Så. Jäkla. Najs. 

Det blev en tripp till bland annat blomsteraffären.

Men jag köpte även parasoller till de solkänsliga jävlarna.

Så nu får de lite skugga mitt på dagen om solen är allt för glad.

Å en söt liten groda fick följa med hem oxå..

Det har säkert inte undgått nån att kärringen har det lite.. kämpigt.

Å jag som tänkt att aldrig mer testa den där medicinen..

.. men dr tyckte att jag minsann ska på skiten igen.

Myyycket lägre dos, jag som redan börjat på halv, ska alltså

dela den i fyra eller sex eller kanske ännu mer om jag får biverkningar.

Å inte höja dosen förrän biverkningarna gett med sig. 

Alltså.. jag började på 15 mg.. å ska alltså dela det ner till 3,75

eller 2,5.. eller ännu mindre om det vill sig illa

å ska slutligen upp till 180 mg.

Alltså.. det här kan ju ta huuur lång tid som helst!?!

Alltså inte bara veckor, månader utan ååår!! 

Jag gick därifrån med tanken - måste få tag i en annan

smärtläkares åsikt.

Alltså MÅSTE! 

För.. tanken.. en medicin som kroppen reagerar så kraftigt emot

-  ska man verkligen "tvinga" i sig den?? 

Äta låååga doser, lääänge, så kroppen vänjer sig.

Känns ju lite.. fel. 

Å sen.. är det kanske jag som är fel ute?

För.. jag har inte minsta biverkning av moffarna.

De kanske är bättre?

Å det kanske är jag som ska acceptera å knapra i mig dem?? 

Det är ju ändå neuro som skrivit ut dem till mig från början.

Fan.

Jag MÅSTE få tag i en annan smärtläkare.. NU!

Nåja.

Deppigt värre.

Samtidigt som vänsterfoten värker värre å värre å värre.

Ingenting hjälper.

Vila å de "antiinflammatoriska salvor" mannen envisas med

att testa å smeta på min fot om kvällarna.

Inget hjälper.

Det bankar i foten även vid vila nu, inte bara vid varje steg. 

Hela. Jävla. Tiden.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Är redo att antingen sätta mig i rullstol.. eller kapa av mig foten.

Å ändå hamna i rullstol. 

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Nåja.

Igår fick mannen de sista delarna å kunde äntligen laga sin

älskade åkgräsklippare.

Å jäklar vad han klippte gräs sen.

Heeela jäkla tomten fick sig en klippning.

Medans kärringen vattnade sina blommor.

Efter all skötsel satt vi en stund å tittade på allt.

Allt det vackra.

Vår härliga bakgård som ibland liknar en slottspark.

Vi pratade planer för framtiden, den (häromdan) trasiga poolen,

ska vi köpa ny eller bygga en damm istället?

Vilket kommer voffarna uppskatta mest?

För ja, det är för deras skull.

Å ska vi ha fler utemöbler, kabeltrummor, blommor, parasoller??

Hur, var, när?

Drömmar blandades med planer å lösa tankar.

Å där.. just där.. kärringen som har de o-grönaste fingrar i

hela avlånga landet å där blommorna självdör bara de ser kärringen.

Där har vi det.

Det knäppa i allt.

Kärringen har därför aldrig brytt sig om blommor.

Liksom ingen idé.

De dör ju bara de jävlarna!!

Så det har blivit nån liten stackare på bordet. 

Eller kanske tre stackare.

Men i år.

Ojoj..oj.

Vilken explosion! 

Först ett rejält köp ihop med mannen på närmare 3000 spänn.

Å sen alla nya krukor på det..

Ojojoj.

Men visst.. fint blev det! 

Men sen har kärringen fyllt på.. en, två, fyra, slutat-räkna gånger..

Å det blir bara finare å finare.

Kärringen vattnar å tar hand om så gott hon kan, klipper bort

vissnat å dött, rensar å fixar å donar varje kväll.

Blivit värsta trädgårdsmästaren.

Vet att man ska prata med blommor å växter, med kärlek, men 

har upptäckt att det som funkar bäst är finska, hårda svordomar.

"Voi saatanan helvetti perkele. Elää, perkele elää!!"

Jäklar vad det växer fint då! 

Hursom.

Deppigt var det. 

Kärringen behöver piggas upp.

Så planen för idag?

(Sms mellan kärringen å mannen;)

Kärringen ska till trädgårdsaffären.

Å det här med att bli blomstertokig.. är inte det en..

.. ähum.. jätte-tant-varning?? 

Åkte till byn där blomaffären ligger där mina kort säljs.

Det var dags att fylla på lite.

Å sen en sväng in på Ica Maxi. 

19-åringen hade jag släpat med mig som hjälpreda - jag hade

inte riktigt orken att sköta allt själv.

Å tacolov för det - jag peka å han hämtade å blippade å

packade å ja, han gjorde allt.

Å ja.. när jag väl lämnat mer kort i blomaffären.. så var jag 

ju tvungen att fråga om råd.

Varför blir mina stora, fina hortensior torra å bruna??

Fast jag vattnar dem helt galet mycket om kvällarna??

(Vet att de är galet törstiga rackare..)

Jaha.. de vill inte ha sååå mycket sol..

Hmm.. vi som har sol på altanen från tidig morgon till

tja, fem-sex-sju på kvällen. 

Å så har vi ju hög, tät skog runt om så det är helt vindstilla.

Är det 30 grader i kommunen så har vi 40 grader på altanen. 

Så.

Ja.. alltså.. det var ju inte meningen men *vips* hade jag

råkat köpa nya blommor.. igen. 

För de där torra hortensiorna.. ja, de råkade en sur å grinig

finsk kärring med megatryck i skallen klippa till lite.. 

Perkele.

Vem vill ha bruna blommor liksom?? 

Hursom.

Imorgon, onsdag, ska jag tillbaka till min nya dr, han som

gav mig min nya medicin.. den som gav mig 1000 ggr mer värk

istället för att hjälpa. 

Förtydligande; jag äter antingen moffar eller suma, inte båda

samtidigt. Det är då jag har ägglossning eller mens som trycket

blir 100 ggr värre å moffarna inte biter - då tar.. eller tog rättare

sagt.. jag sumatriptaner istället i två-tre dagar. Sen när trycket

sjunker till sitt "normala" går jag tillbaka till moffarna. 

Men nu då mannen snubblade över texten att man inte bör

äta sumatriptan då man haft hjärnblödning.. ja då står jag

helt utan substitut då moffarna inte hjälper.

Därav att jag i panik tryckte i mig fler å fler å fler då

inget hjälpte.

Å det gjorde ju inte de där 17 st heller.. 

Nåja. 

Nu har vi löst gåtan å jag är tillbaka till mitt normala.

Tog en moffe igår å en idag.

YES! 

Kärringen är på rätt väg igen!! 

Får se vad dr säger imorgon.. men jag är rätt säker på att jag

inte vill testa den där medicinen igen. 

Blommorna som hon i blomaffären sa var väääldigt soltåliga.

Jag minns inte vad de heter men jäklar vilken tur jag hade!

De är lila!! 

Å imorgon efter dr ska jag köpa mer jord så jag kan plantera dem oxå.. 

Jag kan fortfarande inte gå normalt.. men.. ja, måste man

ha jord så måste man.. 

Jag har tyvärr ingen bättre bild, den här är för en månad sen, gissa

om skiten växt mer sen dess.. jajamensan..

Det gick inte att se varken grus, jord eller gräs - bara 30 cm högt ogräs! 

Hursom..

.. i lördags tog jag tag i skiten å grävde upp allt ogräs med

lite hjälp från 19-åringen.

Det var en hel del knäböj - närmare bestämt 48'639 knäböj - för

att plocka upp alla rötter så nu har jag världens "träningsvärk".

Eller kanske rättare sagt världens EDSvärk.

Satan vad ont jag har.

Det är som en fet jävla muskel som går bak på låren å

hela vägen ner till hälen.. å det är som att den blivit 10 cm för kort.

Jag kan inte räta ut benen utan att det stramar nåt så fördjävligt

att jag vill skrika rakt ut.

Så.

Jag går med böjda ben.

Ser ut som jag skitit på mig.

Jösses.

Det är fan tur att man inte lämnar hemmet såna här dagar då

kroppen inte alls vill vara med.

Å då har jag inte ens nämnt hur det är att gå på toa.

Att sätta sig på toaringen preciiis där man har som ondast.

Alltså satan i gatan vad helvetiskt ont det gör bak i låren!! 

Skrika finns inte ens - det är ett avgrungsvrål utan dess like..

Men inte nog med det.

Har jag nämnt min vänsterfot nån gång? 

Den som jag kan ha sjukt jäkla ont i, i månader, utan synlig orsak.

Varje steg är som att nån slår mig på foten med en jätteklubba.

Superskönt.

Verkligen.

Å ingen vet felet.

Eller vad man kan göra åt saken.

Så jag får fortsätta gå med ett klubbslag för varje steg.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang...

Envis som jag är så går jag mina promenader med voffarna.

Dag efter dag. Gång på gång.

Bang. Bang. Bang. Bang. Bang..

Å sen plötsligt så försvinner det onda.

Bara *poff* så är det borta.

I några veckor eller månader.

Å sen lika plötsligt börjar det igen.

Bang. Bang. Bang. Bang... 

Å vet ni?

Sen några veckor är det tillbaka.

I båda fötterna.

Å i vänsterfoten - på två ställen.

Å den här gången gör det så infernaliskt ont att jag tillåmed haltar! 

Japp.

Haltar! 

Det. Gör. Såååå. Ont.

Vecka in å vecka ut.

Bang. Bang. Bang. Bang..

Men det kan väl räcka.. va??

Nu har väl kärringen ändå fått nog? 

Va? 

Nähä..

*suck*

Nä.. för trycket i skallen blev värre å värre.. å ännu värre å

tillåmed ännu  värre! 

Å så en dag var jag uppe i 17 (!) moffar!! 

Helt jävla sjukt! 

Jag som kunnat sänka till att vara utan nån dag här å där 

å där emellan bara tagit en eller två om dagen. 

Vad fan nu?? 

Varför har trycket ökat så sjukt mycket nu??

Första tanken var att jag inte fått ta sumatriptanerna.

Istället för moffarna.

Men nä.. varför är trycket värre??

Suman har ju tagit bort trycket då moffarna inte gjort det..

men att trycket skulle vara värre..?? Näe..

Det var när jag började rabbla mina andra symptom som 

mannen hajade till - det är min nya medicin som ger biverkningar.

Extra mycket huvudvärk - inte undra på att moffarna inte hjälpt! 

Svettningar. Ojojoj.. SOM jag svettats! 

Ont i magen. Illamående. Skakningar. 

Så då slutade jag tvärt med den medicinen.

Den som skulle bli min "räddning". 

Tog inga moffar igår. 

Sov bort mestadelen av dagen.. kvällen.. dygnet..

Idag mår jag bättre.

Men inte bra.

Är dessutom jävligt ledsen.

Är så infernaliskt trött på bakslag å misslyckanden.

Å att ha ont.

Så vad händer idag då?

Tisdag.

Diesels matte opererades igår så det blir inga promenader

med dem förrän till hösten.

*gråter en skvätt*

Men kylskåpet gapar tomt så jag måste iväg å handla.

Trots bankande fot å stramande ben å tryck i skallen.

Så ser ni nån vissen, haltande kärring, som ser ut att

ha skitit på sig - gå bara förbi - jag är inte på humör för en pratstund..

.. så luspank blev inte mannen men kärringen fick

en massa mönstrade papper.

Lite blandat å så 10 av varje av mina favoriter..

.. å så en massa olika gröna. 

Grönt går nämligen åt likt smör i solsken just nu.

Dessa kort med grönt går direkt å jag får göra nya hela tiden.

Men mina gröna papper därhemma har ju tagit slut så

den här trippen ner till Göteborg passade perfekt!!

Å pysselskafferiet som butiken heter hade ju räddningen! 

Mååånga gröna papper! 

Så ojoj, nu är kärringen lycklig!!

Men.. har - förstås - ett sjuhelvettes jävla tryck å då

jag inte får äta sumatriptan längre så.. aaaaaaaj vad ont jag har!!

Är helt kräkfärdig här i bilen menmen.

Snart är vi hemma igen å imorgon kan jag nog scrappa..

Mannen behöver få sin ena svetsmojängapparat lagad.

Å stället här i Stockholm fixar inte det.

Så, mannen har pratat med företaget nere i Göteborg, som

lovat de kan fixa det.

Men.

Maskinen väger närmare 30 kg.

Blir en dyr frakt.

Så.

Mannen tyckte det är bättre vi åker å lämnar den själva.

Så här sitter vi nu, i bilen, på väg mot Göteborg.

Å mannen ville ha med sig sin kärring, som sällskap..  

.. å mutade henne med att hon ska få shoppa loss i nån scrapbookingbutik.

(ALLA scrapbookingbutiker ligger på västkusten/nere i skåne)

Jag valde förstås "himmelriket" i Borås.

Jösses vilken butik!!

Där finns ALLT å lite till. Dock suger deras hemsida så att åka till

deras fysiska butik är ett måste.

Ojojoj vad många timmar som kommer gå där inne.

Så.. ja, mannen lär vara luspank ikväll..

Onsdagen började med ett tidigt morgonbesök till vårdcentralen

där jag å 19-åringen fick vår 2:a vaccin-spruta mot covid. 

Sen åkte grabben med sin färdtjänst till skolan å jag tog en

promenix med Fluffen.

I regnet. För nog fan regnade det.

Vilket det även hade gjort tidigare på morgonen, då jag

höll på att lasta bilen med återvinning, pant osv.

Sååå kul att vara dyngsur innan man ens kommit iväg..

Nåja.

Så fortsatte det under hela dagen. 

När jag satt i bilen å åkte mellan byar å butiker - strålande sol

men så fort jag skulle ur bilen - för att slänga skräp, besöka nån butik,

rasta Fluffen osv.. ja, då vräkte regnet ner likt ett Niagarafall.

Å speciellt då jag kom ut från Ica å skulle lasta in alla kassar,

å blommor, in i bilen.. ja, jävlar vad regnet vräkte ner!!

Som tur var hade jag tagit med flera tjocktröjor så jag kunde byta

om till torrt lite då å då..

Kl 12 var det så dags att möta upp Diesel å matte för promenad.

Vi hade tur för regnet hade inte kommit till den byn!!

Så promenaden började bra med sol.

Men sista halvtimman... ja, då öppnade sig himlen å det var

fyra fullkomligt dränkta våta trasor som avslutade promenaden.

Jösses vad de där vädergudarna måste hata mig. 

Väl hemma igen planterade jag mina nyinköpta blommor

(ja, det regnade ju helt galet här förut å även om jag hällde ut

vatten från blommorna så var det fem som inte överlevde..)

å preciiis när jag planterat den sista kom regnet igen.

Minstingen fick fixa middagen för där nånstans kom tröttheten

å febern krypande.

Å så slocknade jag i soffan. 

Å här sitter jag nu.

Vaknade helt sjöblöt i svett vid halv 4. 

Har inte kunnat somna om.

Har så satans ont, både i kroppen efter allt regn, å så det

djävulska trycket i skallen.

Har feber efter vaccinet, sköterskan bekräftade min fråga, då jag 

fick feber vid första sprutan så kommer jag troligen få det nu oxå?

Å här ligger jag nu, febrig å jävlig.

Nåja, jag ska väl inte gnälla, lite feber som går över på nån dag,

värre har jag ju varit med om, eller vad säger ni!?! 

Men det som ÄR värre är att jag än en gång får lov att flytta

på valpträffen.

För det förbannade regnet.

Kom med förslaget att flytta träffen till söndagen men då var

det två som inte kunde komma.. å med bara fyra inbjudna

så känns det lite sisådär med bara två.

Speciellt då den ena är Diesel som jag träffar varje vecka ändå.

Så med sorg i hjärtat ska jag meddela alla idag att träffen blir

flyttad ännu en gång.

Nån därute som har ett regnfritt datum som förslag??

*sliter mitt hår i förtvivlan*

Jävlaförbannadeperkelessaatananhelvettisskitväder.

Nä. 

Nu ska jag deppa ihop här i soffan.

Jävla skitkropp å jävla skitväder å jävla skitliv.